Sida:Tony växer upp 1922.djvu/252

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

246

Maud Borck till Tony Hastfehr.
Hildesberg i november 19… kl. 12 på natten.

Tony!

Fast det är så sent, måste jag ändå skriva till dig, min egen enda vän! Jag har bara ett litet ljus på skrivbordet, ty elektriciteten släcks redan klockan elva här på gården. Rummet ser så mystiskt ut i skenet från det fladdrande ljuset! Å, Tony! Jag kommer till dig och lägger allt i dina händer! Döm mig inte hårt! Hör mig åtminstone först, innan du dömer. Mitt liv är så invecklat, och jag är ännu så ung! Först kom kärleken in i mitt liv med pastor Ek. Han kysste mig, och jag trodde all de känslor hans kyssar ingåvo mig var kärlek. Men jag misstog mig! Jag reste till staden ännu med hjärttat fyllt av hans bild. Du minns hur jag vid brasan brukade tala om honom med dig. Och ännu medan jag skriver detta, känner jag att min ömhet för honom ej är fullt stäckt. Inte kan man så plötsligt bli alldeles likgiltig för den man tyckt så mycket om, för den som kysst och smekt ens händer och viskat tusen kärleksord i ens öra. Jag tror att varje man lämnar sitt märke kvar i ens hjärta. Så mötte