Sida:Tony växer upp 1922.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

29

vatten, och en pojke sopar med en kvast bort fiskfjäll och benbitar och annat avfall, som sedan gungar som lustiga farkoster på vattnet.

Här vevar italienaren sina gladaste visor, och då han tystnar, sjunger och dansar den lilla flickan. Man samlas omkring paret. Inte bara barn; även de äldre slita sig ifrån stånden och gå närmare. En liten flicka ropar på en ballong, och vi andra se efter den lyckliga då hon spatserar bort, medan ballongen gör sitt bästa för att dra henne upp i luften.

Då händer något oväntat. Italienaren skall just lossa en ballong och räcka åt en dam, som har ett litet barn vid handen, då en vindstöt kommer farande och rycker hela knippan ur hans händer. Han gör ett skutt som en hund efter ett köttstycke; men den vackra jättebuketten av röda och blå ballonger höjer sig obevekligt uppåt, utom räckhåll för hans händer. Den svarthåriga flickan börjar skrika högt och fäkta med armarna, och italienaren utbryter i en ström av ord på sitt eget språk. Hans mörka ansikte är förvridet, ögonen gnistra, och vi barn dra oss förskräckta undan. Han gråter och okvädar. Det är en hel förmögenhet, som svävar däruppe i luften. De där lustiga leksakerna, som barnen roa sig med en