— 112 —
— Till vem och om vad?
— Jag skall diktera, om ni vill vara så god. Är ni färdig?
— “Bäste sir! Jag har fått för mig att det är vår plikt att dränera löpgraven i hopp att där finna någon —”.
— Det är omöjligt, inföll inspektören, jag har anställt förfrågningar.
— Lugna er, min bäste herre. Var god och gör som jag säger.
— Fortsätt då!
— “i hopp att där finna någonting som kan bli vår undersökning till gagn. Jag har vidtagit åtgärder och arbetarna komma hit i morgon bittida för att börja avleda vattenflödet —”
— Omöjligt!
— “avleda vattenflödet, så att jag ansåg det bäst att underrätta er på förhand.”
Skriv nu under ert namn och avsänd biljetten med ett bud vid fyratiden. Vid den tiden träffas vi åter här i rummet. Dessförinnan gör var och en av oss, vad han behagar ty jag försäkrar er, att vi kommit till en avgjord paus i våra forskningar.
Det började bli afton, då vi åter samlades. Holmes var mycket allvarlig i sättet, jag nyfiken och detektiverna voro märkbart kritiskt stämda och misslynta.
— Nu, mina herrar, sade min vän högtidligt, ber jag er tillsammans med mig noga
