stad skulle åtaga sig tillika med slussen; Staden nekade icke eller at ingå däruti; men åstundade först att få veta huru vida dessa byggnings ämnen verkeligen funnos. Vederbörande ålades således att gifva uplysning härom, då svaret blef; ”att Trollhättan tills vidare försträckt dem för att påskynda Edsbyggnaden, som troddes skola ske för Kronans räkning, att någon sten var redan nedförd, men att resten låg qvar vid Trollhättan.” Efter denna uplysning blef det ganska naturligt att skulden förföll, och att ägaren fick behålla sina varor, emedan Staden nekade betala dem; något Cement köptes likväl ifrån Åkerström, men det befanns vara odugligt till murningen.
Under byggnaden inkom det förslaget att utvidga slussen ifrån 9 till 11 alnar. Stadens äldste afslogo det; men emedan några handlande förbundo sig att betala hvad kostnaden, vid denna utvidgning, öfversteg 500 R:d. blef det anlaget. — Något arbete var gjordt 1778; det sednare begyntes 1782,
