Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 110 —

hämta den ur allmänna lefvernet, där den oegennyttige sällan blifvit ihågkommen, eller, kan hända, delat ära och belöning med personer af motsatt caractär. All ensidighet försvinner däremot då endast enskildta, för egen räkning, utföra ett arbete; en jämvigt af egennytta, från de styrandes och verkställandes sida, måste nödvändigt förordsaka mera billiga öfverenskommelser; och så snart deltagandet är öpet för alla, så snart stadgarne hindra de rikare att monopolisera inkomsterne till sine öfrige medborgares förfång, måste fördelningen af vinsten vara gjord på det mest rättvisa sätt. Kronans fördel härvid skall visst icke blifva så betydlig på papperet; men den skall blifva säker, och den möjliga förlusten mångfalldigt finnas ersatt om det verk som företages kan bidraga till det allmännas väl, till upmuntran för idogheten, till nya utrymmen för slögder och konster.

Allt ifrån 1756 hade man haft den öfvertygelsen att genomfarten vid Trollhättan tjenade till ingen ting, om icke de