Den här sidan har korrekturlästs
138
2 Du komma skall, ej längre Du kvarhålles
Av himlarne, som dolt Dig från vår syn,
Otaliga de helgon, som Dig följa,
När Du Dig uppenbarar uti skyn.
3 Du, ”Fursten över konungarne alla!”
Snart jordens makter måste böja sig,
Snart krigets larm för fridens spira stillas
Och varje rike underläggas Dig.
4 ”Jag kommer snart.” Du själv har sagt det, Herre.
Vi ordet höra än från Fadrens tron.
Det fröjdar Dig vårt hjärtas svar att höra:
”Ja, amen, kom, o Herre Jesus, kom!”
127
Skådande Guds Son i höjden,
Fröjda våra hjärtan sig,
Se i Honom Fadrens kärlek,
Kärlek djup, oändelig.
