Den här sidan har korrekturlästs
157
2 Du Honom gav, och Han i kärlek tog
Vår skuld på sig och tåligt led och dog.
Nu tillfredsställd, o Gud, Du fröjdar Dig
I Sonen, som för oss uppoffrat sig.
3 Din tanke stor, O Gud, från evighet
Var den att föra oss till härlighet,
Ja, för din Son att hava där en brud,
För Honom prydd i härlig, snövit skrud.
4 I Lammets brud Du nu, o Fader, ser
Den lön Han fick för korsets ångest här;
För hennes skull hans själ arbetat har
Och fann ej ro, förr’n allt fullbordat var.
5 Vi prisa Dig, Vår Herre Jesus Krist!
Nåd, idel nåd vi se från först till sist,
Medarvingar med Dig i härlighet,
Din bild att återge i evighet.
146
Din natt av sorg är slut,
En evig sol uppgått,
