Den här sidan har korrekturlästs
206
3 Han sin församling skall framställa härlig
Förutan någon skrynka eller fläck,
Att där för evigt stråla till hans ära
Uti hans egen skönhet, ren och täck.
191
Min herde Lammet är,
Den levande, som dog;
Allt gott Han rikligt mig beskär,
Att jag har nog.
Mitt hjärta mättar Han
På gröna ängar, vid
De friska vatten, där jag kan
Få njuta frid.
2 Går jag på villostig,
Han återför mig ömt
På rätta vägen — lärer mig,
Vad jag har glömt.
I världens mörka dal
Han är mig alltid när,
Med käpp och stav, med tröstetal
Hugsvalar där.
3 Nu inför fienden
Ett bord Han reder till,
