Hoppa till innehållet

Sida:Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
236

Nåd och sanning, frid och sällhet
Från Guds hjärta ständigt går.

218

Upp min själ, din Gud att lova
För hans stora nåd,
För hans Son, hans dyra gåva,
För hans tröst och råd! :,:

2 Kristus har min synd avplanat,
Skänkt mig frid och ljus;
Genom korsets död Han banat
Väg till Fadrens hus. :,:

3 Ren och fri jag nu är vorden,
Barnaskap jag fått;
Salig redan här på jorden ―
Vilken härlig lott! :,:

4 Ingenting kan mig fördöma,
Fri från skuld jag är.
Gud kan aldrig mig bortglömma,
Jag är Honom kär. :,:

5 Om i moln Han syns sig dölja,
Är Han dock mig när;