Hoppa till innehållet

Sida:Tryckfrihetsförordning 1766.djvu/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

§. 2. Swea Rikes oryggeliga Grundlag är, at en Konung skall wara: Han och ingen annan regera Riket sino med och icke utan, mindre emot Riksens Råds råde, efter the af Ständerne gillade och faststälte Lagar, samt efter Honom Thess Manlige Bröst-Arfwingar, på sätt, som Riksens Ständers Förening, angående Successionen af år 1743. förmår: At ingen annan Magt må äga Lag stifta eller förändra, än Riksens Lagligen församlade Ständer, likmätigt theras Riksdagsmanna Fullmagt: At ej något Stånds Privilegier, utan med alla fyra Ståndens enhällige samtycke kunna widröras eller förändras: Ej nya skatter och utlagor, utom Riksens Ständers wettskakp, fria wilja och samtycke, Riket påläggas, samt thy förutan, hwarken Krig få begynnas, eller Riksens Mynt til Skrot och Korn, förhögning eller afslag undergå: såsom ock, Riksens Råd hwar för sig äro altid Ständer för sine inför Kongl. Maj:t gifne Rådslag, samt Embetsmän för theras förrättnignar, til answar skyldige.

Thesse Grundlagar, med flere, som Riksens Ständer för oryggelige faststäldt, eller fastställandes warda, må ingen sig fördrista genom skrifter eller tryck i någon måtto bestrida eller anfäkta, wid Tryhundrade Daler Silfwermynts böter.

§. 3. Djerfwes någon i utgifna skrifter bruka lastande eller förklenliga omdömmen, om Oss och Wårt Konunga-Hus, eller gjöra någon Konungens och Rikets Råd sådane tilwitelser, som å theras ära gå, eller eljest smädeliga äro, warde dömd efter Allmän Lag.

Förgriper sig ock någon på förberörde sätt emot Riksens Ständer, then skal, efter brottets större eller mindre grofhet, antingen til lifwet straffas, eller med annan swår kropps plikt beläggas.

Skrifwer någor smädeskrift, eller thet eljest skymfeligt och förklenligt är, mot Rikets Ämbetsmän, eller någon annan Medborgare, splikte efter Allmän Lag. Så ware ock ingen tillåtit, at i allmänna skrifter sig betjena af smädeliga utlåtelser om Krönta Hufwuden eller theras närmaste Blodsförwanter och samtida Regerande Magter; icke eller at skrifwa och i trycket utföra något, hwarigenom en uppenbar last främjas eller förswaras, och således med ärbarhet, en rättskaffens naturlig och Christelig Sedolära, samt thess grunder, icke öfwerensstämmer; Hwar som häremot bryter, ware til Trehundrade Daler Silfwermynts böter förfallen.

§. 4. Boktryckaren utsätter på Titulbladet Författarens namn, så framt thenne ej åstundar wara onämnd, hwilket icke förnekas bör, och tage Boktryckare i sådan händelse til sin säkerhet, hans skrifteliga bewis, at han skriften författat; Dock bör altid, ehwad skriften är utan namn, eller icke, therå sättas Boktryckarens egit och Stadens namn, ther tryckningen skedt, jemte Åratalet: Försummar Boktryckare thet, böte Tuhundrade Daler Silfwermynt.


Är
A 2