Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
101

varse en stad, som syntes framför oss på afstånd. Vi frågade skepparen efter namnet på staden, men han svarade, att han icke visste det; jag har aldrig sett den intill denna dag, sade han, och har aldrig i min lefnad seglat på detta haf; men eftersom vi kommit välbehållna hit, så hafven ni ingenting att göra annat än segla fram till staden och föra era varor i land samt, om tillfälle dertill erbjuder sig, sälja eller bortbyta dem; hvarom icke skola vi uppehålla oss der tvänne dagar och intaga nya förråder. — Vi löpte följaktligen in i stadens hamn, och skepparen gick i land, men kom efter en stund tillbaka till oss och sade: stån upp och gån in uti staden och förundren er öfver det, som Gud gjort med dessa varelser, samt bedjen, att vi måtte bli förskonade för hans vrede! Och när vi kommit in i staden, funno vi, att alla dess invånare blifvit förvandlade till svart sten. Vi voro utom oss af förvåning öfver denna syn; men när vi vandrade genom gatorna och der funno alla varor samt guld och silfver i deras ursprungliga tillstånd, blefvo vi förnöjda och sade: någon underbar omständighet måste hafva varit orsaken till allt detta. Vi skiljdes sedan åt på gatorna och gingo hvar och en för sig, beundrande de rika tygerna och andra dyrbarheter i bodarna.

Jag för min del tog vägen till stadens fäste, hvilket jag fann vara en med beundransvärd konst uppförd byggnad. Jag inträdde i konungens palats och fann der alla kärl af guld och silfver på sina ställen och såg konungen sjelf sitta midt ibland sina emirer och vezirer, klädd i en drägt, hvars prakt och rikedom voro förvånande. När jag trädde närmare intill honom, blef jag varse, att han satt på en thron, prydd med juveler och perlor, af hvilka sistnämda en och hvar glänste som en stjerna; hans kläder voro broderade med guld, och rundt omkring honom stodo femtio hvita slafvar, klädda i siden af olika slag och hvar för sig med ett draget svärd i handen. Häpen öfver hvad jag sett, fortsatte jag min vandring och inträdde i harem, der salarnas väggar voro beklädda med sidentapeter, och här såg jag drottningen, klädd i en klädning, stickad med perlor, och på hufvudet bärande ett diadem, pryddt med juveler, samt kring halsen kedjor af flerfaldig art. Hela hennes drägt och alla hennes prydnader befunnos i sitt ursprungliga skick, ehuru hon sjelf blifvit förvandlad till en svart sten. Här fann jag äfvenledes en öppen dörr, och när jag gått in derigenom, mötte jag en trappa af sju steg, uppför hvilken jag kom till ett rum med marmorgolf, guldstickade mattor samt en soffa af alabaster,