122
Jag har sett, huruledes stillastående vatten lätt öfvergår till förruttnelse; när det får rinna, blir det sött, men i annat fall icke.
Om fullmånen aldrig ginge ned, så skulle den uppmärksamme icke vid alla tillfällen fästa sin blick på honom;
Om lejonen aldrig lemnade skogen, skulle de aldrig fånga något rof; och pilen, om han alltid stadnade qvar på bågen, skulle aldrig uppnå målet.
När guldkornen ligga i flodens sand, äro de som annat stoft; och der oliveträdet vexer, räknas det lika med annan ved.
Fördt till främmande land, vinner det högt värde; sker icke detta, så anses det lika med ingenting.
Derefter befallde han en af sina slafvar att åt honom sadla en apelkastad mulåsna, ett vackert och snabbgående djur. Slafven åtlydde befallningen och lade på mulåsnan en sadel, prydd med guld, tillika med stegbyglar af Indiskt stål och schabrak af sammet från Ispahan; och mulåsnan liknade en brud, klädd för att emottaga sin brudgum. Veziren befallde derefter slafven att lägga på henne en matta af siden och en bönematta samt att lägga sadelpåsarna under den sistnämnda. När detta var gjordt, sade han till denne och de öfriga slafvarne: jag ämnar för mitt nöjes skull företaga en ridt utanför staden, till landskapet Kaljub, och kommer att vara borta i tre nätter; men ingen af er må följa mig, ty mitt hjerta är bedröfvadt.
Med dessa ord satte han sig skyndsamligen upp i sadeln på sin muläsna, tog med sig ett litet förråd af födoämnen, red ut ifrån staden och vände sitt ansigte mot öppna landet. Redan före middagstiden uppnådde han staden Bilbejs, der han satt af för att hvila sig sjelf och mulåsnan samt äta; i denna stad försåg han sig med åtskilligt, som han behöfde för sin egen del, samt med något foder för sin mulåsna, lade allt detta på henne, begaf sig åter på väg och hade före middagen andra dagen derefter hunnit till Jerusalem. Här steg han åter af, hvilade sig och sin mulåsna samt åt; derefter lade han sadelpåsarna under sitt hufvud, bredde ut sin matta och sof, alltjemt lika harmsen som förut. Han tillbragte natten i denna stad; men på morgonen satt han åter upp och dref på sin mulåsna, tilldess han anlände till Aleppo, der han steg af vid en khan och stadnade tre dagar för att hvila sig sjelf och sitt djur samt njuta af stadens helsosamma luft. Derefter beslöt han att fortsätta resan, satt upp på sin mulåsna och begaf sig å väg. Han visste icke, hvart han skulle ställa sin kosa, men fortsatte ridten, tilldess han uppnådde staden El-Basrah. Knappt
