Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

124

dotter, som liknar dig i angenämt väsende, och jag har tillbakavisat många, som begärt henne till hustru; nu har kärlek till dig vunnit insteg i mitt hjerta, och jag frågar, om du vill taga min dotter till din tjenarinna och bli hennes man? Om du bifaller härtill, så skall jag begifva mig till sultanen i El-Basrah och säga till honom: detta är min broders son! och jag skall föra in dig till honom, på det du måtte bli vezir i mitt ställe; men sjelf skall jag hålla mig hemma i mitt hus, ty jag är nu en ålderstigen man. — När Nur ed-Din hört detta förslag af veziren i El-Basrah, sänkte han sitt hufvud och svarade: jag hör och lyder!

Veziren blef glad öfver hans bifall och befallde sina tjenare att rusta till en måltid samt pryda palatsets stora sal, så att han der skulle kunna värdigt mottaga emirernas höfdingar och förnämsta. Derefter sammankallade han sina vänner och inbjöd rikets högsta embetsmän tillika med de handlande i El-Basrah, och när de kommit inför honom, sade han till dem: jag hade en broder, som var vezir uti landet Egypten. Gud välsignade honom med tvänne söner, men mig har han, såsom J veten, välsignat med en dotter; nu har min broder anmodat mig att gifta min dotter med en af hans söner, hvartill jag bifallit, och när hon uppnått lämplig ålder att träda i äktenskap, sände han mig en af sina söner, och denne är den unga mannen, som ni här sen. Så snart han kommit, önskade jag afsluta äktenskapet mellan honom och min dotter samt att han skulle föreställa sig för henne här i mitt hus. — Du har handlat på bästa sätt! — lydde deras svar. Derefter drucko de socker-sherbet, och slafvarne stänkte rosenvatten på dem, ech de aflägsnade sig; men veziren befallde sina tjenare att föra Nur ed-Din i badet och gaf honom en af sina dyrbaraste drägter samt sände till honom handdukar, parfymer och välluktande oljor, med ett ord allt, som han kunde behöfva. När han kommit ifrån badet, tog han på sig den dyrbara drägten och liknade nu månen i dess fylle; han satte sig upp på sin mulåsna, återvände till palatset, steg af och trädde inför veziren, hvars hand han kysste, och veziren helsade honom välkommen och sade: statt upp och tillbringa denna natt hos din gemål! I morgon skall jag begifva mig till sultanen, och jag beder Gud, att han måtte välsigna dig med lycksalighet i fullt mått. Nur ed-Din gjorde som han sagt och begaf sig till sin gemål, vezirens dotter. — Så hände det sig med Nur ed-Din.

Hans broder deremot fortsatte resan med sultanen, och när han kom tillbaka samt icke fann sin broder, frågade han tjenarne, hvart denne ta-