dem som är den vackraste. Han svarade: jag hör och lyder! Ditt förslag är godt, och det kan icke finnas något bättre råd än det, som du uppgifvit; jag skall derföre föra dit honom på mina armar. Med dessa ord lyfte anden upp honom och höjde sig öfver jorden, och den qvinnliga anden flög bredvid honom, tilldess han fört den unga mannen till staden Kairo, der han satte ned honom på en utanför ett hus befintlig bänk af sten och väckte honom ur hans sömn.
När nu Hasan vaknade och säg, att han icke befann sig vid sin faders graf, började han se sig om och varseblef, att han satt uti en stad, som icke var El-Basrah, och var nära att gifva till ett anskri. Men anden gjorde ett tecken åt honom, tände på en vaxfackla och sade: vet, att jag fört dig hit, och det är min afsigt att göra dig en tjenst för Guds skull! Tag derföre denna vaxfackla och begif dig med henne till badet derborta, blanda dig bland folket der och följ med dem, tills du kommer till brudens hemvist; der skall du ställa dig främst och träda derin och icke rädas för någon. När du kommit in, skall du ställa dig till höger om den puckelryggiga brudgummen. När nu sångerskorna och de andra qvinnorna, som biträda bruden med hennes klädsel, komma till dig, så skall du taga med handen ned i din ficka, hvilken du skall finna uppfylld med guld. Utströ sedan guldet med fulla händer ibland dem och var öfvertygad derom, att, så ofta du sticker handen uti fickan, skall du finna denna uppfylld med guld; gif derföre med fulla händer åt alla, som nalkas till dig, och frukta ingenting, utan förlita dig på Honom, som skapat dig; ty allt detta skall icke ske genom din egen magt eller kraft, utan genom Guds kraft och Hans oändliga magt.
När Hasan Bedr ed-Din hört dessa andens ord, sade han: hvad skall detta betyda, och hvad bör jag tro om en sådan välvilja? Imellertid begaf han sig med sin vaxfackla i handen till badet, der han såg puckelryggen sitta till häst; han slöt sig till sällskapet i samma drägt, hvari han kommit til Kairo och med samma städade utseende, ty han var klädd i röd yllemössa och turban samt en med guld genomväfd kaftan. Han följde med det praktfulla tåget, och så ofta sångerskorna stadnade, på det folket skulle gifva dem penningar, förde han sin hand ned uti fickan och fann denna fylld med guld, hvilket han med fulla händer kastade i den tamburin, hvaruti insamlingen gjordes för sångerskorna och dem, som hjelpte att kläda bruden. Tamburinen blef uppfylld med guldstycken, och
