140
aldrig i min lefnad harjag tillbragt en ljufvare natt än den, som jag nyss tillbragt vid hans sida, och derföre skall du icke längre fortsätta ditt skämt och tala om den puckelryggige! När fadern hörde hvad hon talade, blef han utom sig af raseri; hans ögon förvredos, så att knappast någonting syntes af dem annat än hvitan, och han sade till henne: ve dig! Hvad är det, som du talar? Har verkligen den puckelryggiga stalldrängen tillbragt natten med dig? — Jag besvär dig vid Allah, — återtog hon, — att du icke måtte tala om honom! Måtte Allah förkasta honom och förkasta hans fader! Upphör derföre att drifva gäck med mig genom att nämna honom, ty stalldrängen var ju endast hyrd för tio guldstycken, och han fick sina penningar och gick sin kos. Men när jag inträdde i brudgemaket, såg jag min gemål sitta der, sedan sångerskorna klädt om mig inför hans ögon; och han hade åt dem kastat rödt guld, tilldess han gjort de tillstädesvarande fattiga till rikt folk. Jag har hvilat vid min ädelsinnade gemåls bröst och fröjdat mig åt hans svarta ögon och hans sammanvuxna ögonbryn. — När hennes fader hörde detta, blef dagsljuset mörker för hans ögon, och han utropade: ve dig, förkastade! Hvad är det, som du säger? Hvar har du ditt förnuft? — O min fader! — svarade hon, — du har krossat mitt hjerta. Hvarföre lyssnar du icke till det, som jag säger? Den, om hvilken jag talade, är min gemål, och han har nu sannolikt begifvit sig in i det enskilda gemaket.
Den förvånade fadern begaf sig nu till det antydda rummet och fann der den puckelryggiga stalldrängen med hufvudet på golfvet och fötterna i vädret. Veziren, förvånad öfver hvad han såg, frågade: är icke du den puckelryggige? och talade till honom; men puckelryggen svarade ingenting utan trodde, att det var anden, som tilltalade honom. Veziren ropade derföre till honom med ljudelig röst och sade: tala, eller afhugger jag ditt hufvud med detta svärd! Nu brast puckelryggen ut: vid Allah, o du sheik för alla andar, allt sedan du sände mig hit, har jag icke rört på mitt hufvud; jag besvär dig derföre, att du måtte vara mig nådig! När veziren hörde den puckelryggige tala på detta sätt, sade han till honom: hvad är det, som du säger? Jag är brudens fader, icke är jag någon ande. Puckelryggen återtog: mitt lif är icke i din hand, och icke heller har du magt att taga min själ; gack derföre härifrån, inan den kommer, som har behandlat mig på detta sätt! Ni önskaden gifta mig blott med en älskarinna åt bufflar och andar. Måtte Allah förgöra den, som gifte mig med
