got sesam, och frågade: huru mycket är en spann af detta värd nu för tiden? Jag svarade: hundrade silfverstycken. Och han sade: tag med dig spannmålsmätare och bärare samt begif dig till El-Djawalis Khan i stadsdelen Bab en-Nasr; der skall du finna mig! Derefter skiljdes han från mig och fortsatte sin väg, efter det han lemnat mig duken med det deri befintliga sesamsprofvet. Jag begaf mig derefter omkring till dem, som ville köpa, och priset på hvarje spann stod till hundratjugo silfverstycken; jag tog med mig fyra bärare och begaf mig till honom. Jag fann honom väntande på mig, och när han blifvit mig varse stod han upp och öppnade ett magasin; vi mätte det, som fanns deruti, och detta steg till femtio spann. Den unge mannen sade: du skall för hvarje spann hafva tio silfverstycken i mäklarlön; uppbär du betalningen och behåll penningarna i din vård; hela summan blir femtusen och din andel femhundra. Sålunda stå fyratusen femhundra tillbaka för min räkning, och när jag slutat försäljningen af de varor, som jag har i mina magasiner, skall jag komma till dig och uppbära dessa penningar. Jag svarade: det skall ske såsom du önskar. Jag kysste hans hand och skiljdes från honom. På detta sätt förtjenade jag denna dag tusen silfverstycken utom min mäklarelön.
Jag såg honom icke på en månad; men efter denna tids förlopp kom han och sade till mig: hvar äro penningarne? jag svarade: de ligga häri beredskap. Och han sade: behåll dem, tills jag kommer hit för att lyfta dem! Jag väntade honom som förut och såg återigen icke till honom på en månad; men då kom han återigen och sade: hvar äro penningarne? Jag stod upp, helsade honom och sade: vill du icke spisa något med oss? Men han afböjde min bjudning och tillade: behåll penningarna, tilldess jag kommer tillbaka för att lyfta dem hos dig. Han begaf sig bort; men jag stod upp och lade penningarna redo och satt der, väntande honom; återigen var han frånvarande en månad, då han kom och sade: efter denna dag vill jag lyfta penningarna hos dig! Han aflägsnade sig; men jag lade penningarna i beredskap åt honom, likasom förut, och satt väntande på hans återkomst. Återigen hade han varit borta en månad, och jag sade vid mig sjelf: sannerligen hyser icke den unga mannen det mest oinskränkta förtroende för mig. Efter förloppet af månaden kom han, klädd i en dyrbar drägt och glänsande som fullmånen; han säg ut, som skulle han just nyss lemnat badet; hans kinder voro rosenröda, hans panna skinande,
