Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

jag en bägare vin till frukost samt lät åt mig tillreda fårkött och konfektyrer, tills den månad kom, då jag skulle uppbära min vinst. Då tog jag hvarje torsdag och måndag plats i köpmännens bodar, dit penningvexlaren kom med skrifvaren och medförde penningarna åt mig.

På detta sätt fortfor det en tid igenom. En dag hade jag varit i badet och derifrån återvändt till min khan, der jag inträdde i mitt rum, drack min bägare vin till frukost och insomnade; sedan jag vaknat, förtärde jag ett höns, parfymerade mig och begaf mig till en bod, hvars egare var en köpman, vid namn Bedr ed-Din, Trädgårdsmästaren. När denne blef mig varse, helsade han mig välkommen och samtalade med mig en stund i boden; men under det vi samtalade, si! då kom der en qvinna och satte sig bredvid mig. Hennes slöja var kastad åt ena sidan, de finaste vällukter doftade omkring henne, och hon fängslade mitt förstånd genom sin skönhet och älskvärdhet, då hon lyfte på slöjan och jag varseblef hennes svarta ögon. Hon helsade på Bedr ed-Din, som besvarade hennes helsning och började ett samtal med henne; men när jag hörde henne tala, tog kärleken uteslutande mitt hjerta i besittning. Hon sade till Bedr ed-Din: har du något tyg, inväfdt med trådar af äkta guld? Han framtog åt henne ett sådant tygstycke, och hon sade: får jag taga det med mig hem och sedan sända dig hvad det kostar? Men han svarade: det är omöjligt, o min herrskarinna, ty denne är egare af tyget, och jag är skyldig honom en del af förtjensten. — Hvad säger du! — sade hon. — Det är ju min vana att taga utaf dig tyger för betydliga penningesummor och bjuda dig större förtjenst än du kan önska, men skicka dig betalningen sedan. Ja, — svarade han, — men jag behöfver nödvändigt betalningen redan i dag. — Hon fattade nu i tygstycket, slungade det emot bröstet på honom och sade: sannerligen någon af er klass förstår att uppföra sig mot personer af rang! hvarpå hon stod upp och vände sig bort. Nu föreföll det mig, som ginge min egen själ bort på samma gång som hon, hvarföre jag stod upp och tilltalade henne: o min herrskarinna, haf godheten att förunna mig en blick och vänd dina vördade steg tillbaka hit! Och hon vände om, smålog och sade: för din skull vänder jag om. Hon satte sig gent emot mig på soffan i boden, och jag sade till Bedr ed-Din: huru högt är det pris, som du gått in på att betala för detta stycke? Han svarade: elfvahundrade silfverstycken. Och jag sade till honom: din förtjenst skall bli hundrade stycken silfver; gif mig pap-