68
mân, — inbillar du dig, att jag såg henne med öronen? Nej, jag såg henne med mina ögon, jag var fullt vaken, jag vände henne omkring med min hand, jag låg vaken bredvid henne hela halfva natten och njöt af att beskåda hennes skönhet och älskvärdhet, hennes behag och hennes älskliga väsen, Men ni haden befallt henne att icke tala till mig, och derföre låtsade hon sofva; jag sof också vid hennes sida ända till morgonen, då jag vaknade och icke såg henne längre. — Veziren återtog: o min herre Kamar ez-Zemân, måhända såg du henne under din sömn, och sannolikt är alltsammans ett gyckelspel af orediga drömmar eller tomma fantasier, som härleda sig derifrån, att du förtärt otjenlig föda; måhända är det ock ett spegelfäkteri af onda andar. — Du skamlöse gamle man, — utbrast nu Kamar ez-Zemân, — hvarföre vill du hafva mig till narr för dig, hvarföre säger du, att det är ett spegelfäkteri af orediga drömmar, fastän eunuchen bekänt för mig, att jungfrun varit här, och sagt, att han genast skulle komma tillbaka ock berätta mig, huru det förhöll sig med henne?
Efter dessa ord reste han sig upp, närmade sig till veziren och grep med sin hand omkring hans skägg. Skägget var långt; men Kamar ez-Zemân fattade tag deri, vecklade det omkring sin hand och drog den gamle mannen i skägget, så att han från bädden rullade ned på golfvet; och det föreföll veziren, som ville hans själ skiljas ifrån kroppen, så våldsamt slet konungasonen honom i skägget. Kamar ez-Zemân fortfor derpå att sparka veziren med fötterna och att slå honom bakpå halsen med sina knutna händer, tilldess det var nära nog förbi med honom. Då tänkte veziren vid sig sjelf: om slafven, eunuchen, räddade sig undan denna vansinniga yngling med en osanning, så är det ännu större skäl, att jag räddar mig undan honom på samma sätt, eljest skall han taga mitt lif. Jag skall derföre hopspinna en osanning och rädda mitt lif ifrån honom; ty han är galen, och om hans galenskap kan det icke finna något tvifvel. Han kastade derföre en bedjande blick på Kamar ez-Zemân och sade till honom: min herre, vredgas icke på mig! Din fader har befallt mig att för dig hemlighålla rätta förhållandet med jungfrun; men nu är jag försvagad, utmattad och slagen, ty jag är en gammal man och har icke krafter att uthärda en sådan medfart; förunna mig derföre en stunds uppskof, på det jag måtte för dig omtala förhållandet med jungfrun! — Kamar ez-Zemân upphörde med att slå honom och sade: hvarföre ville du icke med-
