70
Derpå stod konungen upp och begaf sig, åtföljd af veziren, till det torn, der Kamar ez-Zemân befann sig. När de inträdde, stod konungasonen upp emot sin fader och reste sig skyndsamt upp ifrån bädden, på hvilken han satt; han kysste sin faders händer, gick några steg tillbaka, lutade sitt hufvud emot golfvet och stod inför sin fader med sina händer lagda i hvarandra på ryggen. Så stod han stilla en stund, men lyfte derpå upp sitt hufvud och upplöste, under det tårar flödade från hans ögon ned öfver hans kinder, följande ord af skalden:
Om jag gjort mig saker till ett fel emot dig och begått en gerning, för hvilken jag måste blygas,
Så ångrar jag mitt brott, och din mildhet skall sträcka sig till den felaktige, som begär förlåtelse.
Då stod konungen upp, omfamnade sin son Kamar ez-Zemân, kysste honom mellan ögonen och lät honom taga plats bredvid sig. Med en vredgad blick på veziren yttrade han derefter till denne: du hund bland vezirer, hvarföre talar du om min son på det sätt som du gjort, och hvarföre har du uppskrämt mig för hans skull? Sedan vände han sig till sin son och sade till honom: o min son, hvad heter denna dag? — O min fader, — svarade han, — i dag är lördag och i morgon söndag, derefter följer måndag, så tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Och konungen sade: o min son Kamar ez-Zemân, prisad vare Gud för ditt sunda förstånd! Hvad är denna månads namn på Arabiska? Konungasonen uppräknade alla månadernas namn i ordning och utan att begå något misstag. Konungen gladdes utomordentligt öfver svaret, spottade veziren i ansigtet och sade till honom: du skamlöse gamle man, huru vågar du påstå, att min son Kamar ez-Zemân blifvit vansinnig, då förhållandet tvärtom är sådant, att ingen blifvit vansinnig annat än du sjelf! Veziren skakade på hufvudet och ämnade tala; men det föll honom in, att hellre borde han vänta en stund och afvakta hvad som kunde hända.
Konungen fortfor att tala till sin son: o min son, hvad var meningen med de ord, som du yttrade till eunuchen och veziren, då du sade till dem, att du denna natt sofvit bredvid en skön jungfru? Och huru förhåller det sig med denna jungfru, om hvilken du talat? — Kamar ez-Zemân log vid denna fråga af sin fader och svarade honom: o min fader, vet, att jag icke eger krafter nog, för att stå ut med gäckeri; afstå derföre ifrån sådant, tv mitt lynne har blifvit retligt genom det sätt, hvarpå
