Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/479

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

72

hon tog min ring och satte honom på sitt finger. Imellertid lemnade jag henne med fred, och detta af vördnad för dig, ty jag trodde, att du hade låtit föra henne hit, och att du stod gömd någonstädes för att gifva akt på hvad jag skulle företaga mig. Derföre ville jag icke kyssa hennes mun af blyghet för dig, eftersom det föll mig före, som skulle du genom henne hafva velat fresta mig och förmå mig till äktenskap. Jag vaknade sedan ur min sömn, just som dagen började gry, men fann då icke något spår af jungfrun och kunde icke heller erhålla några upplysningar om henne; det, som tilldrog sig mellan mig och eunuchen samt veziren, skedde just till följd af denna omständighet. Huru skulle nu allt detta kunna vara sådant, som du föreställer dig, då förhållandet med ringen är ovedersägligt? Om icke ringen funnes, skulle jag sjelf tro, att alltsammans varit en dröm; men det är hennes ring, som i detta ögonblick sitter på mitt lillfinger. Se sjelf, o konung, huru dyrbar han är!

Kamar ez-Zemân lemmade med dessa ord ringen åt sin fader, som tog emot honom, vände honom omkring, kastade en blick på sin son och yttrade: sannerligen beror icke någon stor och vigtig upplysning på denna ring, och det, som nu i natt tilldrog sig mellan dig och jungfrun, är någonting underbart och hemlighetsfullt. Jag vet icke, på hvad sätt hon kunnat komma hit och besöka dig; men orsaken till alltsammans är ingen annan än veziren. Jag besvär dig dock vid Allah, o min son, att du måtte hafva tålamod. Sannolikt skall Gud förjaga denna bedröfvelse ifrån dig och sända dig fullständig ersättning derför. Kom ihog, hvad skalden sade:

Sannolikt är, att lyckan skall vända om sina tyglar och bringa medgång ty lyckan är föränderlig.
Mina önskningar torde bli uppfyllda, mina behof afhjelpta, och glada tilldragelser följa efter de bedröfliga.

O min son, — fortfor han, — jag har nu öfvertygat mig, att du icke är ifrån dina sinnen; men ingen annan än Gud förmår skaffa ljus i denna sak. — Kamar ez-Zemân svarade: vid Allah, o min fader, låt uppsöka denna jungfru åt mig och påskynda hennes hitkomst, eljest skall jag dö af trånad! Han betraktade nu sin fader med ett uttryck af hänförelse och upprepade följande rader: