Shahrijàr; hans yngre broder hette Shah Semán och var konung i Samarkand. De regerade sina riken med rättskaffenshet, och bägge hade de under en tid af tjugo år beherrskat sina undersåter till dessas lycka och fromma. Sedan denna tid gått till ända, erfor den äldre konungen en innerlig längtan efter att få se sin broder och befallde sin vezir att begifva sig till denne och hemta honom.
Efter det han inhemtat vezirens råd i ämnet, befallde han denne att genast anskaffa dyrbara skänker, såsom hästar, smyckade med guld och dyrbara ädelstenar, och slafvar och sköna jungfrur och kostbara tyger. Derefter skref han till sin broder ett bref, hvari han uttryckte sin längtan efter att få se honom; och sedan han förseglat det samt lemnat det åt veziren, tillika med de ofvannämda dyrbara skänkerna, befallde han denne att skyndsamt begifva sig å väg och göra allt för att snart komma tillbaka igen. Veziren svarade utan dröjsmål: jag hör och lyder! samt rustade sig genast till resan; inom tre dagar hade han ordnat allt hvad han behöfde för färden, och på fjerde dagen tog han afsked af konung Shahrijàr samt begaf sig å väg genom öknar och ödemarker. Han fortsatte resan både natt och dag, och alla de under konung Shahrijàrs välde stående kungar, hvilkas hufvudstäder han for igenom, kommo honom till möte med dyrbara skänker af guld och silfver samt behöllo honom hos sig i tre dagar; på fjerde dagen följdes han af sina kungliga värdar en dagsresa till vägs, hvarefter de togo afsked af honom. På detta sätt fortsatte han sin resa tilldess han kom i närheten af staden Samarkand, dit han före sig skickade ett sändebud, som skulle underrätta konung Shah Semán om hans annalkande. Sändebudet begaf sig in uti staden, frågade efter vägen till palatset, trädde inför konungen, kysste golfvet framför honom och underrättade honom derom, att hans broders vezir vore nära; då befallde Shah Semán de förnämsta männen vid sitt hof och de store i sitt rike att begifva sig en dagsresa honom till möte; de åtlydde befallningen, och när de mött veziren, helsade de honom välkommen och gingo vid hans stigbyglar hela vägen tillbaka till staden. Der
