134
skeppens höfdingar: när ni uppnått Magierns skepp, skolen ni af mig undfå hedersklädningar och rika belöningar; men om ni ej hinnen upp detsamma, så skall jag taga allas era lif. Sjömännen blefvo sålunda lifvade af hopp och fruktan; de fortsatte sin segling denna dag och den näst derefter följande natten samt andra och tredje dagen; men på fjerde dagen fingo de Bahrâms, Magierns, skepp i sigte, och denna dag gick ej till ända, förrän drottningens skepp hade omringat Magierns. Kort förut hade Bahrâm låtit föra fram El-As'ad och piskat samt plågat honom, medan El-As'ad ropat om nåd och förskoning, ehuru han ingen fann, som ville bistå eller befria honom, utan blott pinades af den våldsamma piskningen. Just under det Magiern på detta sätt förfor med El-As'ad, kastade han en blick åt sidan och fann, att drottningens skepp hade omringat hans eget, samt inneslutit det, likasom hvitögat omsluter ögonklotet. Han var öfvertygad om sitt förderf, suckade och utropade: ve dig, o As'ad! — Derefter fattade han honom vid handen och befallde sjömännen att kasta honom i hafvet, sägande: vid Allah, jag skall åtminstone döda dig före min egen död!
Till åtlydnad af befallningen fattade sjömännen honom i händer och fötter samt kastade honom ut midt i hafvet. Men Gud (hvars fullkomlighet vare upphöjd och hvars namn vare prisadt!) ville hans räddning och förlängandet af hans lif samt tillät, att han skulle sjunka, men åter komma upp till ytan igen; der höll han sig uppe med händer och fötter, tilldess Gud gjorde en ända på hans fara. Gud sände honom sin hjelp, och vågorna lyfte upp honom samt buro honom till något afstånd från Magierns skepp, så att han uppnådde stranden. Der steg han i land, sjelf knappast troende på sin räddning; men när han kommit upp på stranden, aftog han sina kläder och vred ur dem, bredde ut dem att torkas, satte sig naken ned, veklagade öfver de lidanden och den fångenskap, som fallit på hans lott, och upprepade följande verser:
O Allah, mitt tålamod och mina krafter äro förbi, mitt bröst är beklämdt, och all räddning är afskuren för mig.
För hvem skall den olycklige beklaga sin lott, om icke för sin Herre, o du Herre öfver alla Herrar!
Derpå stod han upp och påklädde sig sina kläder, men visste icke, hvart han skulle taga vägen. Han åt af örterna på marken och af trädens frukter samt drack utaf källornas vatten, men vandrade derunder natt
