Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/581

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

160

Zemân blifvit vredgad på honom och hans broder samt befallt deras dödande, men att skattmästaren blifvit bevekt af medlidande med bröderna och skiljts ifrån dem, utan att göra dem någonting ondt. Då sade konung El-Ghajur: jag skall med dig och din broder återvända till din fader och försvara er samt qvarstadna hos er El-Amdjad kysste på nytt jorden inför honom. Då gaf konung El-Ghajur en hedersklädning åt El-Amdjad, sin dotters son, och denna återvände leende till konungen i staden samt underrättade honom om sitt samtal med konung El-Ghajar. Och konungen förvånades högeligen. Han sände till konung El-Ghajur gästvänskapens skänker, hästar, kameler, får och lifsmedel af alla slag, och derjemte sände han till drottning Mardjaneh och underrättade henne om det, som händt, hvarpå hon sade: jag skall följa er med mina krigare och skall försöka att vidmagthålla freden.

Men under allt detta, si! då höjde sig åter ett moln at stoft och insvepte hela den omkringliggande trakten, så att dagsljuset förmörkades deraf. De hörde skri och ropande samt gnäggningar af hästar, sågo svärd glittra och spjut höjas. Och när denna här nalkades till staden samt kom i sigte af de bägge andra härarna, började den slå på sina trummor. Vid åsynen deraf utropade stadens konung: detta är en välsignad deg! Prisad vare Gud, som förunnat oss att ingå fred med dessa bägge härar; är det Guds vilja, så skall han gifva oss fred äfven med denna tredje här! — Derpå sade han: O Amdjad, gack du med din broder El-As'ad och förfråga dig, hvarföre dessa krigare äro komna, ty de utgöra en stor här, ooh jag har aldrig sett någon större. El-Amdjad och hans broder El-As'ad begåfvo sig å väg. Konungen hade af fruktan för de staden omgifvande härarna låtit tillsluta dennes portar; men de bägge bröderna öppnade dem och fortsatte sin väg fram till den nyss anlända hären, hvilken de funno vara ifrån: Ebenholz-Öarna, och med densamma följde deras fader Kamar ez-Zemân (han hade nämligen fått veta, att de icke blifvit dödade). Så snart de blefvo honom varse, kysste de marken inför honom och fällde tårar; men när Kamar ez-Zemân såg dem, kastade han sig i deras famn, fällde ymniga tårar, ursakade sig för dem och tryckte dem till sitt bröst. Derpå omtalade han för dem de fruktansvärda qval, han lidit genom skiljsmessan ifrån dem, hwarefter El-Amdjad och El-As'ad för honom omtalade, huruledes konung El-Ghajur kommit till dem. Då steg Kamar es-Zemân till häst med sina yppersta höfdingar och