Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
81

peret ur handen på dem, då de, af fruktan att jag skulle slita sönder det och kasta det i hafvet, började ropa och skria samt skulle hafva dödat mig, om icke jag tecknat åt dem, att jag ville skrifva, då skepparen sade: låt honom skrifva! Om han plumpar; skola vi jaga bort honom; men om han skrifver väl, skall jag upptaga honom till min son, ty aldrig har jag sett förståndigare apa. Derpå fattade jag pennan, tecknade, att jag ville hafva bläck, och skref med brefskrift följande versa

Historien har upptecknat ädla mäns dygder; men ingen menniska har varit i stånd att räkna dina.
Måtte Gud icke beröfva menniskoslägtet en sådan fader. Ty hos dig finnes all förträfflighet i öfvermått.

Derefter nedskref jag med större skrift följande:

Det finnes ingen skrifkunnig, som icke skall dö; men det, som hans hand har skrifvit, det skall bestå.
Skrif derföre ingenting annat än det, som du kan se utan ånger, när du får se det på uppståndelsens dag!

Ytterligare skref jag tvänne andra skriftprof med två olika, mindre sorter handskrift och gaf papperet åt tjenarne, som lemnade det åt konungen. När han såg hvad som var skrifvet derpå, fann han icke behag i någon annans handskrift än min, och han sade till sina tjenare: gän till den, som skrifvit detta, ikläden honom denna klädning, sätten honom på en mulåsna, låten en skara musikanter gå framför honom och fören honom hit till mig! De logo, då de hörde denna befallning; men konungen vredgades och sade: hvad vill det säga, att jag ger er en befallning, och ni len åt mig! De svarade: o konung, vi le icke åt dina ord, utan för det den, som skrifvit dessa ord, icke är någon son af Adam; utan en apa; som tillhör skepparen på det nyligen hit anlända fartyget.

Konungen blef förvånad öfver dessa ord, men glad tillika och sade: den apan vill jag köpa. Han sände genast till skeppet några tjenare med mulåsnan och hedersklädningen samt sade till dem: J skolen kläda honom i denna klädning och sätta honom upp på mulåsnan samt föra honom hit. De kommo ned till skeppet, togo mig ifrån skepparen och klädde mig i hedersklädningen; men folket såg det med förundran och skockade sig omkring mig. Men när de fört mig till konungen; och jag blif-