Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

86

ungen såg sin dotter i detta tillstånd, slet han af sig det, som ännu återstod af hans skägg, och slog sitt ansigte och ref sina kläder sönder; och jag gjorde likaledes detsamma, medan vi bägge gräto öfver henne. Nu kommo hofmännen, funno konungen sanslös med två askhögar bredvid sig och förvånades högeligen deröfver, men stadnade qvar och omgåfvo honom, tilldess han kommit till sans igen, då han underrättade dem om allt, som tilldragit sig mellan hans dotter och anden; och stor var deras bedröfvelse. Fruntimren och slafvinnorna gräto, och fortfor deras sorgeklagan i sju dagar. Efter denna tids förlopp befallde konungen, att man öfver hans dotters aska skulle bygga en stor grafvård med en kupol och upplysa denna med ljus och lampor; andens aska blef deremot utspridd för vinden och lemnad åt Guds förbannelse. Efter alla dessa händelser blef konungen sjuk och var nära döden; hans sjukdom räckte en månad; men efter denna tid återvann han sin helsa, kallade mig inför sig och sade: unge man, vi tillbragte våra dagar i njutningen af den högsta sällhet, trygga för ödets omskiftelser, ända tilldess du kom till oss och sorg samt oro på samma gång med dig. Jag önskade, att jag aldrig hade sett dig, ej heller din förtrollade skepnad, genom hvilken alla dessa olyckor kommit öfver oss; ty först och främst har jag förlorat min dotter, som var lika mycket värd med hundrade män, och för det andra har jag lidit dessa brännskador och förlorat mina tänder; äfven min snöping är död; men det stod icke i din magt att förekomma dessa hemsökelser; Guds vilja har gått i fullbordan på oss och på dig, och prisad vare Gud, att min dotter återgaf dig din menskliga skepnad, ehuru hon sjelf förlorade sitt lif! Icke desto mindre måste du, min son, nu resa bort ifrån min stad. Det är tillräckligt, som redan händt för din skull; men eftersom det var beslutet emot oss och dig, så må du skiljas härifrån med frid!

Sålunda skiljdes jag derifrån, o min herrskarinna; men inan jag lemnade staden, gick jag in i ett offentligt bad och afrakade der mitt skägg. Jag har vandrat igenom flerfaldiga länder och sett många stora städer, men vände slutligen min kosa till Fridens Hem, Baghdad, med hopp, att der få träffa de Rättroendes Beherrskare, på det jag måtte få för honom berätta allt det, som vederfarits mig.

Nu framträdde den tredje kungliga tiggaren och berättade som följer: