Den här sidan har korrekturlästs
164
Den natt, då Herren vardt förrådd,
blef sådd odödlighetens sådd,
en sådd för andra lifvet.
I bröd och vin den inneslöts,
ett band af djup förening knöts,
ett löftesbref blef skrifvet.
Med blod det brefvet skrifvet är,
och löftet var: Han är dig när,
du djupt beklämda sinne.
Han är dig när, fast bort han går.
och när hans spis du smaka får,
förkunna då hans minne!
Se, i det löftets rika kraft
jag går att af ditt vinträds saft
föryngras, läkas, stärkas.
För dig jag all min brist bekänt,
låt kraften af ditt sakrament
i daglig öfning märkas!
