Den här sidan har korrekturlästs
189
Sin sommarlycka, sommarro
de yra fåglar prisa;
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
af fröjd och hopp
från deras ömma kväden,
från blomstren och från träden.
Men Du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
gif, att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder!
Allt kött är hö,
och blomstren dö,
och tiden allt fördrifver,
blott Herrens ord förblifver.
