Den här sidan har korrekturlästs
22
Rågens saga.
Af rytmiskt förda såningshanden
jag ströddes ut på svalnadt fält
när björken gulnat af vid stranden,
jag trampad blef af harf och vält.
Min unga brodd sköt opp i dagen,
men snart min hvilostund var slagen;
jag sof så djupt i vintersnö —
det kalla mänskors barn att dö.
