Den här sidan har korrekturlästs
24
Nu bryns mitt ax mot blomningstider,
på sädesåkern knarra blir hörd,
men sedan ej det länge lider,
förra, toppen hvitna skall till skörd,
jag börjar gulna, tyngd jag lutar.
Se till när, mänska, lifvet slutar,
att du ock blott af mognad böjs,
att ock i dig en kärna röjs!
Nu nalkas snabbt den hvassa lien,
re’n hör jag slåtterfolkets gång,
kring fältet susar melodien
af folkvisljud och skördesång.
Vi mejas af, vi falla glada,
ty tätt vi fylla bondens lada,
när sommartiden gått förbi,
och bröd åt Sveriges barn vi bli.
_(page_36_crop).jpg)
