Den här sidan har korrekturlästs
28
Om hösten mera fort det kvällas,
men stjärnehvalfvet strålar mer.
Det dystert är, när löfven fällas,
men mer af himlen då man ser.
Mer hög blir luften, mer förklarad,
fast flydd är ljuflig blomsterlukt.
Till långsam mognad är bevarad
erfarenhetens vinterfrukt.
Den grotta blef för dig ej sorgen,
där eremiten vistas gömd,
den blef för dig ej öde borgen,
där slagen hjälte lefver glömd.
Den blef för dig ej något häkte,
och icke heller kyrkogård,
där nattens spöken dig förskräckte
och fasan smög kring griftevård.
