En skara, klädd i hvitt, af unga konfirmander —
finhylta telningar af högtförnäma grander —,
jag såg i kyrkans skumma kor,
en blomstrande parterr, små vackra Kristi-brudar,
med mödrar rundt omkring i svarta sammetsskrudar
och i mantillors spetsnätsflor.
Vid fromma hymners ljud, i hvita vaxljusglansen,
prelaten kalken tog, han lyfte upp monstransen
inunder blodröd baldakin.
En mystisk skälfning for igenom unga leder,
ett stilla skimmer föll från gyllne amplar neder
på hvitt och svart och karmosin.
När hostian skänktes kring af sakramentsutdelarn,
en högväxt man kom fram med ens vid tvärskeppspelarn
i atlasdräkt och svart barett;
hans lystna blick besåg de knoppande behagen,
en vällust grym och djärf han bar i anletsdragen,
han log men på demoniskt sätt.
Sida:Under furor och cypresser (af Wirsén).pdf/85
Den här sidan har korrekturlästs
73
