någonting outplånligen studentiskt, och derföre alltid, hos den ena studentgenerationen efter den andra, gjorde hans närvaro kärkommen.[1]
Den inre utvecklingen inom nationen, som här ofvan skisserats, äger naturligtvis sin motsvarighet i en yttre sådan. Medlemsantalet inom nationen är i ständigt stigande. Den ekonomiska ställningen är god. Det förhöjda kuratorsarfvodet liksom den ökade lönen åt nationsvaktmästaren äro vittnesbörd därom. Genom frivillig insamling åstadkommes redan den 4 april 1821 en byggnadsfond, som på kort tid uppvisar en vacker summa. Flera nya stipendier tillkomma, däribland det Simlinska.
Under denna tidsperiod lägges ock genom gåfvor af inspektor och landsmän grunden till nationens tafveloch konstsamling, hvarom mera sedan.
Biblioteket är af frikostiga gynnare särskildt ihågkommet och ökas alltjämt med nya skatter. Framför allt märkes den af förre landsmannen, kyrkoherden och Teol. Doktorn Nils Collin i Amerika gjorda donationen till biblioteket.
Då denna gifvares minnesgodhet i hög grad synes hafva slagit an på landsmännen, »hvilka med synnerligt nöje och tillfredsställelse funno sig vara omfattade med liflig hugkomst och välvilja af en på så långt håll boende Landsman — — — som för mera än 60 år sedan inskrefs såsom studerande i nationens album och för omkring 50 år sedan lämnade fäderneslandet», så finner jag det vara af intresse att här meddela gåfvobrefvet, hvilket äfven som tidsdokument torde förtjäna bevaras åt eftervärlden. Brefvet, som föredrogs på landskapet den 7 oktober 1820 lyder in extenso sålunda:
- ↑ Atterbom P. D. A. Förord och lefnadsteckning till Zeipels Samlade skrifter.
