bostad hos en bagare Cederblad. Under de följande åren samlades man mest hemma hos inspektor, domprosten Winbom. Från 1820 till 1825 bodde nationen, med undantag af en kortare tid, i Domtrapphuset, då förtiden bostad åt katedralskolans rektor. Frågan om eget nationshus torde därför länge varit ett önskemål. Emellertid mognar tanken så småningom, och efter länge förda diskussioner hit och dit, kan man den 14 april 1821 skrida till en första åtgärd i önskad riktning. Då föreslår nämligen förste kurator Carl Emanuel Aurivillius att en byggnadskassa skall insamlas på frivillighetens väg. »Landsmännen ansågo denna inrättning ganska gagnelig och funno deremot så mycket mindre något att invända, som ingen dervid mot sin vilja tvingades till något bidrag.» Förvaltningen af kassan öfverlämnades åt vice kurator. En särskild insamlingsbok anskaffas och cirkulerar terminligen mellan landsmännen och hålles äfven tillgänglig vid nationssammankomsterna. Insamlingen bedrifves raskt, och offervilligheten visar sig mycket stor. Det först tecknade bidraget är inspektörs, som med sina 20 Rd. B:co skänker grundplåten till kassan. Äfven vid senare tillfällen ihågkommer professor Winbom byggnadskassan med större eller mindre belopp. Så t. ex., då han under året 1824 förlorat sin maka och från landsmännens sida mött ett hjärtligt deltagande i sin sorg, bland annat genom ett i nationens namn af brukspatron Carl von Zeipel författadt sorgekväde, öfverlämnar han till byggnadskassan en gåfva af 100 Rd. B:co. Den 10 december 1821 kan kurator meddela landsmännen, att ett lämpligt tillfälle nu gåfves för nationen att inköpa en tomt till uppförande af en passande nationsbyggnad. Den ifrågavarande tomten var belägen i Fjerdingsroten, kvarteret Luten med därå varande trädgård och tvänne hvälfda källare och ägdes
