danstillställningar förekomma, och under den skildrade perioden är endast ett undantag att anteckna, nämligen på våren 1837, då de nypromoverade medicine doktorerna fingo tillåtelse att begagna nationssalen till den öfliga promotionsbalen, detta med hänsyn till, dels att detta var en akademisk högtidlighet, dels att annan lokal för närvarande ej fanns att i staden tillgå. Nationssalen, som i sitt förnyade skick väl tedde sig prydligare och större än andra liknande lokaler, uthyrdes för öfrigt ofta till olika ändamål. Akademiska kapellet hade där en tid sina öfningar; likaså föreligger en hemställan från director musices vid katedralskolan om att få använda salen för sångöfningar med läroverkets öfre afdelning en timme i veckan, hvilket bifölls. Sedan nationen under denna tid skaffat sig en sådan lyxartikel som ett fortepiano, uthyrdes salen ofta till konserter och soaréer mot en bestämd taxa af 6 Rd. 32 sk. bco eller 8 Rd. bco om fortepianot användes. Nationens sångsällskap var under denna tid flitigt verksamt under ledning af sin sångprefekt, Nils Johan Anjou. Äfvenså omtalas nu för första gången inom nationens historia ett musiksällskap, hvadan man förstår, att äfven denna sida af det estetiska lifvet var rikt tillgodosedd.
Ärkestiftets prästerskap samlas ifrån år 1835 tvänne
