Sida:Uppsala Anteckningar om staden och dess omgifning.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Olof Skötkonungs tid, förlorade detta ständigt allt mer af sin betydenhet, hvaremot Östra Aros allt mer förkofrade sig. Detta berodde utan tvifvel förnämligast på den sistnämnde ortens långt fördelaktigare läge, i sammanhang hvarmed väl äfven stod, att konungarne snart dit flyttade sin bostad. Enligt en måhända mindre tillförlitlig uppgift skall redan konung Inge den äldre hafva i Östra Aros egt en kungsgård, som säges hafva varit belägen, där nu Stallmästare-gården ligger. Säkrare äro de minnen, som förena Östra Åros’ historie med Erikska ättens. Den förste konungen af denna ätt, Erik den helige, uppehöll sig där, då han 1160 öfverfölls och dödades af Danske prinsen Magnus Henriksson. Om den siste konungen af Erikska ätten vet man, att han 1243 firade sitt bröllopp på en kungsgård, belägen inom den del af det nuvarande Uppsala, som kallas Islandet. Det förfall, hvari det gamla Uppsala råkat, föranledde ärkebiskopen därstädes att på 1250-talet hos påfven anhålla, att ärkebiskopssätet måtte med behållande af sitt namn flyttas till Östra Aros. Denna begäran bifölls af påfven Alexander d. 4:de år 1258, hvarefter konung Valdemar 1270 gaf sitt bifall till flyttningen, hvilken kort därefter verkställdes. Från denna tid blef således Östra Aros kalladt Uppsala. Hvad det genom ärkebiskopssätets ditflyttning och domkyrkans uppbyggande vunnit i anseende och betydenhet, motvägdes snart genom den förlust, som det led, då konungasätet, hvilket förut tidtals varit förlagdt dit, från medlet af 1300-talet fästades vid Stockholm.

Ungefär samtidigt med ärkebiskopssätets flyttning inrättades i Uppsala en skola (den tills för några år sedan s. k. katedralskolan). Till denna skola skänkte domprosten Andreas And år 1316 den nu s. k. »kvarnholmen» med därå belägna byggnader. Denna holme var i forna tider vida större än nu; då sammanhängde