Krzemieniec. Skr. den gripande hymnen »Polens frihetsbön».
Felix, »den lycklige», namn på 5 påf., 1) F. I. reg. 269/74, d. s. martyr. — 2) F. II, reg. 356/58. — 3) F. III, reg. 483/92. — 4) F. IV, reg. 526/30. — 5) F. V (motpåf.), se Amadeus VIII.
fellāh, arab., den åkerbruk. befolkningen i Egypt. o. Arabien, en blandn. af araber o. fornegypter.
Fellata, se Fulbe.
Fellin, st. i Livld, v. F.-kanalen, 7,659 inv., intagen af svenskarne 1600 o. 1608.
felloplastīk, gr., korksnideri.
fellows (fellås), eng., kamrater; namn på de högre, graduerade medl. af universitetsafd. i Oxford o. Cambridge, s. åtnjuta stipendier; äfven medl. af vetenskapliga föreningar i England (abbr. F.).
felonī, fr., hvarje brott mot trohetsplikten, vare sig från länsherrens l. vasallens sida; länsherren straffades m. förlust af länshöghet, vasallen m. förlust af länet.
Felsberg, topp på Odenwald, 517 m. h.
felsīt, en t. utseendet tät bergart, best. af en blandning af kvarts o. fältspat. F. bildar grundmassan i felsitporfyr, en röd- l. svartbrun porfyrart, allm. i Älfdalen.
feluck', it., förr galärliknande krigs- l. sjöröfvarfartyg i Medelh., nu tvåmastadt fartyg m. stort s. k. latinsegel.
Femern, preuss. ö i Östersj., v. Holstein. 185 kv.km., 10,000 inv. Hst. Burg.
feminīnum, lat., spr., kvinnl. kön.
femme (famm), fr., kvinna; f. de chambre (-dö schambr), kammarjungfru.
fenacetīn, läk., ett verksamt medel (pulver) mot feber, hufvudvärk m. m.
fender, eng., sjö., korta bjälkar, spiror l. hopbuntadt tågvirke o. d., hängda utombords på ett fartyg till skydd mot skafn. och stötar; i Förenta staterna skyddsanordning framför spårvagn och lokomotiv.
Fénelon (fenlång'), Franç, de Salignac de Lamotte, fr. teol., predikant o. förf., f. 1651 på slottet F., 89 lärare f. Ludv. XIV:s barnbarn, 94 ärkebiskop af Cambrai, förföljdes af Bossuet ss. kvietist, d. 15. Skr. den världsber. Les aventures de Télémaque (99) m. m.
fenhvalar, se bardhvalar.
Fenīcien, gr. Foinike, g. geogr., smal kuststräcka mel. Libanon o. Medelhaf. Inv., forntidens förnämsta handels- o. fabriksfolk, voro djärfva sjöfarare och behärskade länge Medelhaf., vid hvars kuster de anlade talrika, mycket blomstr. kolonier. Prod.: metall- o. glasvaror, purpurfärg m. m. St.: Sidon, Tyros, Biblos, Berytos m. fl. F. hade fordom egna kgr, utgör nu en del af Syrien och tillhör Turkiet.
fēnier, eng., (af ir. feinn, krigare), heml. polit. förb., stift. i Amerika 1863, m. ändamål att lösslita Irland från England och göra det själfständ.; sökte 65 förverkliga sin plan, men misslyckades, likaledes 78. De agiariska rörelserna på Irld kunna ans. s. efterdyningar.
Fenix, se Foinix.
Fenja och Menja, nord. myt, två jättinnor, s. åt den danske kon. Frode drogo kvarnen Grotte.
fenkål, (förvrängn. af ty. fenchel), Foeniculum officinale All., Umbelliferæ, en i s. Europa, ngn gång äfv. i Sverige odl. växt, af hvars torkade frukt erhålles den i handeln förek. f. o. ur hkn gm destill. m. vatten fås den flyktiga fenkolsoljan. Anv. i medicinen.
fennomān, anhängare af fennomanī, »finskvurmeri», en i midten af 1840-talet uppkommen, men först sed. början af 60-talet med ngn egentl. ifver fortgående språk- l. social rörelse i Finld, åsyftande att undantränga svenska o. göra fin. språket t. landets enda
