taburett', fr., liten stol utan ryggstöd; statsrådsbefattning.
Ta'citus, 1) Cornelius, rom. hist., f. omkr. 54 e. K., 88 prætor, 97 konsul, d. eft. 117. Skr.: Annales och Historiæ m. m. — Hans sonsons son 2) Marcus Claudius, f. 200, rom. kejs. 275, mörd. 76. Mild och vis.
Tadema, se Alma T.
Tad'mor, se Palmyra.
tael, kin. mynt, en liten silfvertacka vägande 37,7 gram = 3,13 kronor.
taffel, ty., stort gästabudsbord.
Taffelviken, vik af Atlanten i s.v. delen af Kaplandet. Där bredvid: Taffelberget, 1,082 m. h.
Taft, Will. Howard, Förent. stat. presid., f. 1857 Cincinnati, 96/00 prof. där, 01 civilguv. öf. Filippinerna, 09 president.
taft, fr., lätt, glatt sidentyg.
tagaler, infödingar på Filippinerna.
Taganrōg, ry. st. vid Asovska sjön, 58,928 inv. Hamn, betydlig hand.
tagghudingar, Echinodermata, klass af stråldjuren m. mer l. mindre förkalkad hud, näst. alltid skildkönade, hafva endast könsfortplantning, bilda aldrig kolonier. Dit höra; sjögurkor, sjöstjärnor m. fl.
Tagliamen'to (talja-), fl. i n. Ital., utfaller i Adriat. haf., 163 km.
Taglioni (taljåni), 1) Maria, ber. dansös, f. 1804 Sthm, d. 84 Marseille ss. gref:a de Voisins. — Hennes bror 2) Paul, balettmäst. och komp., f. 1808 Wien, d. 84 Berlin. Många ber. baletter. — Hans dotter 3) Marie, ber. dansös, f. 1833, 66 g. m. furst Jos. Windischgrätz, d. 91 Aigen (Österr.).
Tahīti l. Otaheiti, fr. ö bland Sällskapsöarna, 1,042 kv.km , omkring 10,750 inv. Hufvudort: Papeiti, förstörd af en flodvåg 1906.
Tai = Siam.
taikun, forna världsl. kejs. i Japan; afskaffad 1869.
Taine (tän), Hippol., fr. lit.-hist., f. 1828, prof. i Paris, d. där 93. Skr.: Hist. de la litterat. angl. m. m.
Taitsing l. Tsing, den sed. 1664 i Kina reger. Mandschudynastien.
Tajo (tāschå), port. Tejo (täschu), fl. på Pyreneiska halfön, utf. vid Lissabon i Atlanten, 912 km., omr. 82,525 kv.km.
taka händer, jur. (sätta) i förvar.
Takellie, se carrierindianer.
taktīk, gr., läran om truppers användande i och till strid; truppföringslära.
takygrafi, gr., snabbskrifningskonst; grund. i Rom af Tiro, en Ciceros frigifne slaf, hvarför den äfv. kallades tironiansk skrift. I sin största blomstr. und. 1:a kejsartid., lärdes t. i offentl. läroverken. Grundar sig på anv. af enskilda bokstäfver l. bokstafsföreningar i st. för hela ord, satsdelar och t. o. m. hela satser. Jfr stenografi.
talang', fr., naturbegåfning, utprägl. fallenhet för en viss konst.
talār, lat., fotsid, veckrik dräkt m. ärmar.
Talbot (tålbött), John, eng. fälth., f. omkr. 1373, deltog sed. 17 i krig. mot Frankr., stupade 53 utanf. Châtillon.
talbotypī, se fotografi.
Tal'ca, chil. prov., 9,948 kv.km., 147,897 inv. Hst. T. vid Rio claro, 43,331 inv.
Taleia (-lej'a; lat. Talia), 1) en af de 9 muserna; lustspelets o. den skämtsamma diktens gudinna; 2) en af kariterna.
talent', gr. mynt o. viktenhet = 60 miner o. 6,000 drakmer = (i Athen) omkr. 4,300 kr. o. 19,44 kgr.
Ta'les, en af Greklds «sju vise», gr. filos. från Miletos, f. omkr. 640 f. K.; betecknade vattnet s. alltings princip. Valspråk: »känn dig själf».
talg, vid 40 o. 50° smältande. animaliskt fett, bestående af omkr. 75 % palmitin o. stearin samt 25 % olein, färglöst, m. egendoml. lukt, lösligt i kokande alkohol.
