största antalet t.-ledningar och apparater.
telegrāf, gr., inrättning för underrättelsers meddelande på längre afstånd medels öfverenskomna tecken. Akustisk t. gm ljud, anv. end. i sjöv. Optisk t. gm runda skifvor, färgade lanternor m. m., anv. vid järnvägar, och den 1793 af Chappe uppf., i Sverige förbättrade opt. t. medelst rörliga armar undanträngdes af den nu brukliga elektriska t., s. först 1833 praktiskt utfördes af Weber o. Gauss. Därefter kom Wheatstone 1837 m. sin nål-t. (mest anv. i Engld), hvars tecken gifvas m. rörl. magnetnålar, ungef. samtidigt Morse m. sin skrif-t., s. ännu har den största användning., 1858 Caselli med pan-t., som kopierar afsändarens skrift; därjämte äro äfv. typtryckstelegrafer uppfunna bland annat af prof. Hughes. — I den elektr. t. öfverföres rörelsen i afsändn.-stationens apparat t. mottagningsstationens gm galvanisk ström i metalltrådar l. kablar. Jfr trådlös telegrafi.
Tele'makos, gr. myt., son till Odysseus och Penelope.
Telemarken, ford. landsk. i s. Norge, nu en del af Bratsbergs amt.
teleologī, gr., läran om världens ändamålsenlighet.
telepatī, gr., tankeöfverföring från en person till en annan.
teleskop, gr., se kikare.
Tell, Wilh., sagohjälte i gamla Schweiz, från Uri; skall ha lefvat i början af 1300-talet.
Tellez (täljē), Gabr. (pseudon. Tisso de Molina), sp. dram., f. omkr. 1570 Madrid, d. där 48 ss. prior i klostret Soria.
tellūr, kem., Te = 128, 1782 af Reichenstein uppt., hvitt, metall. element, s. förekom, i legering, m. andra metaller. Eg. v. 6,33, smältpkt 500°. Upphettad i luften förbrinner t. till t.-syrlighet.
tellūrium, lat., apparat för åskådliggör. af jordens rörelse kring solen.
Tell'us, lat., se jorden.
tēma, gr., sats l. hufvudtanke f. tal, afhandl. l. tonstycke; skriftprof.
Tēmes (-mesch), 1) bifl. t. v. till Donau i Ungarn, 430 km.; 2) ung. komitat, 7,196 kv.km., 398,010 inv. Hst. Temesvar.
Te'mesvar (temmeschwār), bef. hst. i ung. komitat. Temes, 53,033 inv. 2 bisk.
Te'mis, gr. myt., Zeus' 2:a gemål, rättvisans gudinna, mor till horerna och parkerna.
Temis'tokles, athen. fältherre o. statsm., f. omkr. 527 f. K., ledare af Athens demokrat. parti, segrade 480 vid Salamis, landsförv. 71 flydde t. Persien, d. 60 Magnesia.
Temnaren, insjö i n.v. Uppland, omkr. 86 kv.km.
Tem'pe, g. geogr., tjusande dal Tessalien.
tempel, lat., gudshus, is. und. de förkristna religionerna, består i klass. arkitekturen af cellan jämte de därm. omedelbart förenade pelargångarna. T. med 1 pelargång, prostylos, med 2, amfiprostylos, med rundtorn gående, peripteros, med dubbla sidorader, dipteros.
tempelherrarne, andl. riddarorden, 1118 af Hugues de Payens o. fl. stiftad till pilgrimernas skydd, utmärkte sig i krigen mot mohammedanerna, men blef slutl. rik, öfvermodig o. egenmäktig; hade sed. 1291 sitt säte på Cypern, 1312 upphäfd af påf. Klemens V. Dräkt: hvit linnemantel m. 8-hörn. rödt kors öfver rustningen.
temperament', lat., beteckn. för ett förhärskande sinnestillstånd i förening m. en viss kroppskonstitution; delas i sangviniskt, lättrördt, känslosamt t., koleriskt, hetsigt, lidelsefullt t, melankoliskt, allvarligt, tungsint t., flegmatiskt, trögt, lugnt, likgiltigt.
temperatūr, lat., en kropps af termometern angifna värmegrad; tonk., intervallernas gm praktiken
