Åsgård (Asgård), nord. myt., gudarnas boning.
åska (eg. blixt), elektr. företeelse i atmosf., består af en plötsl. m. starkt buller förenad elektr. urladdn. mel. två oliknämnigt elektriska moln (blixt). Blixtens elektr. natur uppvisades först af Franklin. Man skiljer mel. sicksackblixt, kornblixt, kulblixt (sällsynt). Orsaken t. elektricitetens hopande i atmosf. är ej ännu till fullo ådagalagd. Å:s förhärjande verkningar upphäfvas gm den af Franklin uppfunna åskledaren, som består af en med platinaspets försedd metallstång, hkn ledes från jorden till en viss höjd öfver den byggnad, s. skall skyddas. Gm denna ledn. utströmmar elektriciteten fr. marken och neutraliserar åskmolnet. Åskan är blott ljudet, som höres vid den elektr. urladdningen. Dess mullrande beror dels på att urladdningen sker utefter en lång linje, dels af eko mot molnen.
Åslög (Aslog, Kraka), Sigurd Fafnesbanes dotter, uppfostrades af kon. Heimer, som på sina vandringar gömde henne i sin harpa. Eft. dennes mord gift m. Ragnar Lodbrok.
åsnan, Asinus Gray, af hästdjurens ordn. Vilda å., A. onager Briss., omkr. 2 m. l., Centr.-Asien, Persien, o. afrikanska stäpp-å., A. taeniopus Heugl., ö. om Nilen, kunna tämjas. Tama å., A. domesticus L., härstammar fr. ngn af föregående.
Åsnen, insjö i Småld, 145 kv.km., gmflytes af Mörrumsån.
Åström, Joh., teol., psalmist, f. 1767, d. 44 ss. kyrkoh. i ärkestiftet. Skr. omkr. 20 psalmer i vår nuvarande psalmbok, predikningar m. m.
Åsunden, 1) sjö i Älfsb. l., sl. 19/1 1520, 2) sjö i Österg. l., gmfluten af Stångån.
åsynjor, de fornnord. gudinnorna.
Åtvidaberg, kopparverk i Östergötlands län och hufvudorten inom Sveriges enda baroni (b. Adelswärd).
Ä.
Ä, ä, 27:e bokst. i alfabet.
Ädelfors, bruk i Jönk. l. Bekant för sin nu nedlagda guldgrufva.
ädelstenar, min., som utmärka sig för skönhet, färg, glans, hårdhet, ljusbrytn.-förmåga. Indelas i 1) hel-ä.: diamant, smaragd, rubin, safir, topas; 2) half-ä.: bergkristall, ametist, agat, kalcedon, karneol, onyx, jaspis. Slipas (i Amsterdam) m. diamantpulv. l. smärgel på roterande metallskifvor. Falska ä. tillverkas af färgade glassflusser.
ädla metaller, se metaller.
ägg, den kvinnliga individens alstringscell, s. vid inträdande befruktning utbildar sig till en ny organism. Består af äggulan m. groddblåsan och, då det utvecklar sig utom modern, äfven af näringsämne för embryot och ett kalkhaltigt skal.
ägghvita, se albumin.
ägghviteämnen l. proteinämnen utgöra beståndsdelarna af växt- o. djursafter o. höra till de oumbärligaste näringsämnena. De förekomma i de mest olika former o. inneh. utom kol, väte, syre o. kväfve äfv. svafvel. Upphettade till smältning sönderfalla ä. under utveckl. af en lukt, s. liknar lukten af brändt horn.
äggstock, organ hos djurhonan, hvari äggen utvecklas.
Ägir, se Öge.
ägrett', fr. aigrette, hägertofs, juvelsmycke i form af fjäderbuske.
äktenskap, mel. man o. kvinna för framtida samlefnad under
