fortsättande av återtåget skaffa oss fria händer för att senare åter kunna slå till på annat håll. Beslutet mognar hos mig i vårt armékvarter i Radom, till en början blott i stora drag, men dock tillräckligt tydligt att tjäna till riktlinje för de fortsatta åtgärderna. Min arméstabschef skall hålla fast vid denna linje, och hans jättekraft skall ombestyra allt för dess genomförande, därom är jag viss.
För visso äro allvarliga betänkligheter förbundna med nämnda plan. Vad skall man säga i hemorten, då vårt återtåg närmar sig dess gränser? Är det att undra över, om Schlesien bävar? Man skall där tänka på de ryska förödelserna i Ostpreussen, på plundring, bortsläpande av värnlösa och annat elände. Det rika Schlesien med sitt mäktigt utvecklade bergsbruk och sin stora industri, båda lika nödvändiga för vår krigföring som dagligt bröd! I krig far man icke helt enkelt med handen över kartan och säger: »jag utrymmer det här landet!» Man måste tänka icke blott militärt utan även ekonomiskt, och därjämte arbeta sig även rent mänskliga känslor fram. Ja, just dessa äro ofta de svåraste att bannlysa.
Vårt återtåg anträdes den 27. oktober i huvudriktning mot Czenstochau. Grundlig förstöring av alla landsvägar och järnvägslinjer böra uppehålla de tätt sammanträngda ryska massorna, tills vi fullständigt lösgjort oss och få tid att inleda en ny operation. Armén drager sig bakom Widawka och Wartha med vänstra flygeln i trakten av Sieradz. Armékvarteret förlägges till Czenstochau. I början följer ryssen tätt efter, sedan ökas avståndet. Så har denna vilda omväxling av de mest spännande krigslägen funnit sin provisoriska lösning.
I detta sammanhang bör jag icke underlåta att nämna, att den obegripliga oförsiktighet för att icke säga naivitet, varmed ryssen gjorde bruk av sina radiotelegrafiska förbindelser, underlättade för oss att i rätt tid vinna kännedom om de faror, som hotade oss. Genom att avläsa de fientliga radiotelegrammen sattes vi mången gång i stånd
