1915.
FRÅGAN OM KRIGETS AVGÖRANDE.
Tysklands och dess härs prestationer år 1914 skola först då obetingat uppskattas i hela sin hjältemodiga storhet, när sanning och rättvisa åter komma till sin fria rätt, då våra motståndares propaganda ligger blottad i sina världsopinionen vilseförande metoder, och då den tyska sönderslitande självkritiken viker för ett lugnt och besinningsfullt omdöme. Jag tvivlar icke på, att allt detta kommer att inträffa.
Trots all storhet uti våra prestationer, fattades dock kronan på det väldiga oss påtvingade verket. Hitintills hade vi blott tillkämpat oss en räddning för ögonblicket, men icke en genomgripande seger. Det första steget, som ledde till denna, var ett avgörande på åtminstone en av våra fronter. Vi måste befria oss ur det krigiska, politiska och ekonomiska famntag, som fjättrade oss och även moraliskt hotade att beröva oss andan. Orsakerna, till att framgången hitintills uteblivit, voro omtvistade och skola förbliva omtvistade. Faktum stod kvar, att vår högste krigsledning trott sig vara nödgad att för tidigt kasta starka krafter från västfronten, där man ville söka det snabba avgörandet, över till ostfronten. Huruvida vid fattandet av detta beslut icke även ett överskattande av de då på västfronten uppnådda framgångarna spelade en stor roll, vill jag lämna osagt. I
