vare sitt från Verdun befästa rykte. Icke heller han har dragit de taktiska slutledningar av sina sista erfarenheter vid Verdun, som vi väntade. Under dagar, ja, en hel vecka i sträck pågår den franska elden med raseri. Våra försvarszoner skola förvandlas till ruin- och likfält och vad som av en slump möjligen undgår kroppslig förstöring skall åtminstone andligen brytas. I detta fruktansvärda läge synes en dylik avsikt utan tvivel kunna förverkligas. Äntligen anser Nivelle våra trupper tillintetgjorda eller åtminstone tillräckligt möra. Den 16. april låter han sina segervissa bataljoner gå till storms eller, som vi hellre vilja kalla det, gå att skörda de i eld och glöd mognade frukterna. Då inträffar det oförklarliga. Mellan ruinerna och kratrarna reser sig tyskt liv, tysk kraft och tysk vilja, slungande fördärv in i de anstormande linjerna och de dem följande hoparna, vilka virvla om och sammanpackas under vår våldsamma eld. Väl nedtrampas på de svårast skakade ställena det tyska motståndet, men vad betyder i denna jättekamp förlusten av enstaka delar av ställningen i jämförelse med det segerrika hållandet av fronten i dess helhet?
Slaget visar redan de första dagarna uppsynen av ett utpräglat franskt nederlag. Det blodiga bakslaget framkallar hos den franska ledningen och truppen den bittraste missräkning, ja, förbittring. Vid Arras, Soissons och Reims fortgår striden ännu i veckor. Den erbjuder endast en enda taktisk olikhet mot striderna vid Somme föregående år, och den får jag icke glömma att omnämna: fienden tillkämpar sig redan efter de första dagarna icke längre någon ytterligare nämnvärd framgång och efter några få veckor sjunker han på sina anfallsfält utmattad tillbaka i ställningskriget. Vår försvarsmetod hade dock i alla fall glänsande bestått provet!
Och så ännu en tredje bild. Scenerna utspelas på höjderna vid Wytschaete och Messines, nordväst om Lille, mitt emot Kemmel. Det är den 7. juni. Således en tidpunkt, då det redan otvivelaktigt står fast, att de ovan nämnda striderna strandat. Läget på Wytschaetehöjderna, nyckeln till
