Ingenstädes hade fienden lyckats att utöver en måttlig terrängvinst uppnå några större mål, ännu mindre kunnat från genombrottsslaget övergå till operationer i öppna fältet. Värdet av denna vår framgång på västfronten skulle även denna gång uppskattas vid andra fronter.
I HITRE OCH BORTRE ORIENTEN.
Redan innan den vilda dansen började på vår västfront, förnyade Sarrail sina anfall i Macedonien, med tyngdpunkten vid Monastir. Även dessa händelser tilldrogo sig vår fulla uppmärksamhet, ty även här voro fiendens mål vidsynt planerade. Samtidigt med detta stormanfall mot den bulgariska fronten åstadkom fienden ett uppror i Serbien och hotade härigenom våra förbindelser på Balkanhalvön. På den mest utsatta platsen, nämligen vid Nisch, nedslogs emellertid upproret, innan det nått den särskilt av de bulgariska regeringskretsarna befarade spridningen över hela Gammalserbien. Slaget på den macedoniska fronten fördes med stor förbittring. Utan att vi behövde ditsända ytterligare tyskt understöd lyckades den bulgariska armén nära nog undantagslöst behålla sina ställningar. Ett för oss synnerligen tillfredsställande resultat! Vår allierade hade slagits bra. Vid den tiden erkände han utan omsvep, att det tyska arbetet inom hans leder bestått provet på bästa sätt. Jag vann därigenom den övertygelsen, att den bulgariska armén även för framtiden skulle vara sin uppgift vuxen. Detta bekräftade sig vid upprepandet av ententens anfall i maj. Även denna gång bragtes deras anfall i hela sin utsträckning, från Monastir till Doiransjön, fullständigt att stranda.
I armeniska höglandet hade det blivit tyst. Tillfälliga smärre sammanstötningar under vintern syntes mera hava varit föranledda av plundringståg än av någon hos endera parten uppvaknad stridslust. Ryssarna hade under inflytande av de även hos dem oerhörda underhållssvårigheterna
