Sida:Ur mitt liv.djvu/265

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
263

500,000. I varje fall är det nästan lika stort som alla de turkiska arméernas stridstrupper tillhopa. Det är ingen vacker tavla, men — alltjämt håller Turkiet stånd och uppfyller efter bästa förmåga sin förbundsplikt utan ett ord av klagan eller vankelmod!

Även i Bulgarien råder nöd. Brist på livsmedel i det land, som eljest har överflöd! Skörden var medelmåttig, men den skulle kunnat räcka, om landet hade förvaltats såsom vår hemort, och om en utjämning skulle kunnat skapas mellan trakter, som hade överflöd och sådana, där brist rådde. En bulgar svarar oss på våra uppmaningar i detta fall: »Vi förstå oss icke på dylikt!» En enkel ursäkt, nej, egentligen en självanklagelse. Man lägger armarna i kors, därför att man icke lärt sig använda dem. Vi veta ju, att Bulgarien vid övergången från turkiskt slaveri till full inrepolitisk frihet hade saknat en uppfostrande, strängt organiserande hand. Det hade, om jag tillätes tala som preussare, ingen konung Fredrik Wilhelm I, som skapade de grundpelare av järn, varpå vårt statsväsen så länge och så tryggt vilade. Bulgarien har icke någon god förvaltning, men däremot många partier. Med skärpa vänder sig flertalet av dessa mot regeringen icke på grund av dennas utrikespolitik, ty där utlovas en stor framtid, folklig enhet och statlig hegemoni på Balkan, utan i inrepolitiska frågor, om vilka i stället striden rasar så mycket hänsynslösare. Inga medel, icke ens de allra farligaste, föraktas härvidlag. Man förgriper sig på bundsförvanterna och den egna hären. Ett farligt spel! Dobrudschafrågan utgör oavbrutet ett omtyckt medel att upphetsa partilidelserna. Regeringen har frammanat farliga andar för att utöva tryck på Turkiet och oss och blir icke fri från dessa andar, vilka hota att förstöra allt och som av partihänsyn predika hat emot bundsförvanterna och dessas representanter. Det synes oss därför på hösten 1917 vara bäst att tills vidare giva efter uti Dobrudschafrågan och överlåta dess slutgiltiga lösning åt krigets utgång. Ett återtåg