Rennenkampfs flank. Således andra förhållanden än vid de rörelser, som ledde till segern vid Tannenberg. Skyddet mot Rennenkampfs starka reserver föranleder oss till denna gruppering av stridskrafterna. På detta sätt breder vårt anfall med en styrka av 14 infanterifördelningar i alla fall ut sig över en front av mer än 150 km. Skall motståndaren riva sönder den?
Den 6. och 7. närma vi oss de ryska försvarslinjerna och börja se klarare. Starka ryska massor vid Insterburg och Wehlau och kanske ännu starkare norr om Nordenburg. De förbliva tills vidare orörliga och störa icke vår stridsutveckling framför deras front.
Våra båda högra kårer, I. och XVII., börja den 7. september genombryta sjöbarriären, och vid Biella slår 3. reservfördelningen i en glänsande strid hälften av XXII. ryska armékåren i spillror. Vi inträda i vår nya operations kritiska period. De närmaste dagarna måste visa, om Rennenkampf är besluten att skrida till motanfall, om hans vilja i detta fallet är lika stark som hans medel. Såsom ökning uti hans redan i och för sig betydande övermakt synas ytterligare tre reservfördelningar hava anlänt till slagfältet. Väntar den ryske arméchefen ännu flera? Ryssland har mer än 3 millioner stridande på sin västfront, österrikisk-ungerska härsmakten och vi räkna gent emot dem knappast en tredjedel av detta antal.
Den 8. september uppblossar slaget längs hela linjen. Vårt frontala anfall kommer icke fram, men på vår högra flygel går det bättre. Där hava de båda armékårerna genombrutit sjöbarriären och vända sig nu mot norr och nordost. Vårt mål är numera de fientliga bakre förbindelserna. Våra kavalleriförband synas hava fri väg åt det hållet.
Den 9. rasar slaget vidare, i fronten, från Angerburg till Kurische Haff, utan någon anmärkningsvärd tilldragelse, men däremot under djärv framryckning å vår sida öster om sjöarna, även om de båda kavallerifördelningarna icke förmå bryta ovälkommet motstånd med önskad snabbhet. Vid
