länge folken regeras av ”tyranner”, av oansvariga monarker av Guds nåde. — — —
Och han är icke den enda som sett saken så. Då Björnstjerne Björnson kom tillbaka från Amerika 1881 var han uppfylld av hänförelse för den stora republiken. Samma kväll som han kom hem hörde jag honom berätta om sina starkaste intryck:
”Nu har jeg set en ny menneskerace”, sade han. ”För trodde jeg, at det var meget sandt i det at menneskene bestod væsentlig av rovdyr, og av faar som lot sig spise av rovdyrene. Nu saa jeg i Amerika en tredie race, en kraftig en som slaas med rovdyrene, som ikke vil la dem spise faarene og heller ikke vil la sig spise selv! Da jeg sa dette til Alexander Kielland, svarte han öieblikkelig: Dem skal vi kalle de uspiselige.”
Björnson trodde också att det var från detta Amerika, ”de uspiseliges land”, som vi skulle få världsfreden. I ett av sina tal om republiken sade han:
”Om et par menneskealdre kan det hende at dette fredssamfund er vokset slik, at naar vi igjen begynder med en krig herborte i Europa vil det rope over til os: ”Stille der i barnekamret!” —
Dessvärre — den tiden har ännu icke kommit! Men fredsstaterna i hela världen kunna slå sig tillsammans med Amerika, och då är den tiden inne.
•
På samma sätt som Björnson byggde den store Immanuel Kant redan 1795 sin ”eviga fred” på
