Sida:Världens förenade stater.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

28

Europa. Att flera andra nu skola följa efter är bara en tidsfråga.[1]

Redan nu är alltså en 600 miljoner av jordens folk traktatsenligt bundna till att beträda rättens väg vid alla tvister, nämligen hela Amerika och hela det brittiska riket, som sträcker sig över hela världen.

Något geografiskt hinder för tanken föreligger icke längre. I min barndom skrev Jules Verne en äventyrlig bok om ”Jorden runt på 80 dygn”. Sedan dess har jorden blivit mycket mindre. Nu kan man resa makligt på en tredjedel av tiden. Och telegrafkablarna ha lagts runt jorden många gånger — för att icke tala om den trådlösa.

Alla produkter kunna monopoliseras över hela världen av en enskild person eller trust, om man bara vill. Då jag var student, skedde det som ett första gångens unikum med kvicksilvret, men i våra dagar surrar det om öronen med världsmonopol i alla branscher, i stål, i silver, i olja — kort sagt världen är liten nog för att en målmedveten kraftig vilja också skulle kunna organisera freden.

En världsdomstol ha vi redan. Alltomfattande rättegångstraktater binda redan tillsammans 600 miljoner människor från alla världsdelarna. Det som återstår är:

  1. Att skiljedomstanken genomföres helt.
  1. Vad Norge beträffar kommer det ganska säkert att ske snart. Vänstern har enhälligt uppsatt saken, och ett upprop att arbeta ”för varaktig fred”, som har tagit denna punkt med, har fått underskrifter av ledande män och kvinnor ur alla partier.