VÄRLDSMARKNADEN
fullkomlig belåtenhet. Indiens hetaste sol hade aldrig upphetsat hans lynne och Walcherenfebern hade aldrig rubbat det. Han marscherade upp mot ett batteri med lika mycken kallblodighet som han gick till middagsbordet; hade dinerat på hästkött och sköldpadda med lika god smak och matlust och hade en mor, mrs O'Dowd av O'Dowdstown, vilken han aldrig hade varit olydig, utom då han rymde bort och lät värva sig samt då han envisades i att gifta sig med den förskräckliga Peggy Malony.
Peggy var ett av elva barn av det ädla huset Glenmalony, av vilka fem voro flickor, men hennes man, ehuru kusin till henne, var hennes släkting endast på mödernet och hade således icke den oskattbara förmånen att tillhöra Malonyätten, vilken majorskan ansåg vara den ryktbaraste familj i hela världen. Sedan miss Malony hade försökt nio säsonger i Dublin och två i Bath och Cheltenham, utan att lyckas förskaffa sig en ledsagare genom livet, hade hon befallt sin kusin Mick att gifta sig med henne, då hon var vid pass trettiotre år gammal, och den hedersmannen lydde och förde henne med sig till Indien för att presidera över damerna vid det regemente han nu tillhörde.
Innan mrs O'Dowd hade varit en halvtimme i Amalias (eller överhuvudtaget varje annans) sällskap, berättade denna älskvärda dam för sin nya vän allt som rörde hennes börd och stamträd.
— Ser ni, min söta vän, sade hon helt godmodigt, det var min mening att George skulle bli en svåger åt mig och gifta sig med min syster Glorvina, men som jag fick höra att han var förlovad med er, beslöt jag att i stället ta er till min svägerska och betrakta er som en syster och älska er såsom en av familjen. Ni har också verkligen ett så hyggligt ansikte och sätt, att jag är säker om att vi skola komma väl om sams.
— Ja, det är jag fullt säker om, sade majoren med en gillande min, och Amalia kände sig icke litet road och tacksam över att sålunda bli introducerad i en så vidsträckt familjekrets.
