VÄRLDSMARKNADEN
— Det blev totalt nedhugget! sade husaren, varvid Pauline började att skrika: — O, min stackars fru: ma bonne petite dame! fick hysteriska anfall och fyllde hela huset med sina skrik.
Vild av förskräckelse, visste icke mr Sedley hur eller var han skulle söka sin räddning. Han rusade från köket tillbaka till salongen och kastade en vädjande blick på Amalias dörr, vilken mrs O'Dowd hade stängt mittför hans näsa. Han erinrade sig emellertid med vilket förakt denna senare hade bemött honom, och sedan han stannat ett ögonblick och lyssnat vid dörren, avlägsnade han sig och beslöt att gå ut på gatan för första gången den dagen. Han fattade därför ett ljus, såg sig omkring efter sin med guldrand försedda mössa och fann den liggande på dess vanliga plats på ett bord ute i yttre rummet mitt framför en spegel, framför vilken Josef plägade kokettera, i det han ständigt innan han begav sig ut vred sina sidolockar och satte sin mössa käckt på sned. Sådan är vanans makt, att han även nu, mitt i sin stora förskräckelse, mekaniskt började att tumma sitt hår och ordna mössan på det vanliga sättet. Han fick nu till sin bestörtning skåda sitt bleka anlete i spegeln och framför allt sina mustascher, som hade nått en rätt vacker längd under de sju veckor som hade förgått, sedan de först kommit till världen.
— Man skall bestämt taga mig för en officer! tänkte han och erinrade sig i detsamma Isidors varning i fråga om det blodbad, varmed hela den slagna engelska armén hotades. Han raglade nu tillbaka till sin sängkammare och började att vilt rycka i strängen till den klocka, varmed han kallade på sin betjänt.
Isidor trädde in. Josef hade sjunkit ned på en stol — hade ryckt av sig sina handskar och vikit ned sina kragar och satt nu med båda händerna upplyftade mot sin hals.
— Coupez moi, Isidor! ropade han. Fort! Coupez moi!
Isidor trodde ett ögonblick att han hade blivit galen och att han önskade att hans betjänt skulle skära halsen av honom.
