De i fångenskapen varande beröfvades på detta sätt den enligt lag och rätt dem tillförsäkrade aflöningen. Konungen åstadkom dock snart en ändring härutinnan. Genom en kungörelse, utfärdad i Bender redan den 13 sept. 1709, bestämde han, att bostället skulle få öfvertagas af den nyutnämnde officern, endast om företrädaren vore afliden. Lefde denne i fångenskap, skulle de dela löneförmånerna sig emellan. Nyutnämnda underofficerare och de nya soldaterna fingo odeladt åtnjuta, hvad de efter indelning ägde rätt att uppbära.
⁎
Denna uppsättning af regementets större hälft hade skett under
brydsamma tider.
Konung August hade knappast inväntat sin bittre motståndares nederlag, förrän han återupptog kriget, inryckte i Polen och åter besteg dess tron. Och danska regeringen hade föga längre dröjt att begagna sig af Sveriges olyckliga belägenhet, utan redan i slutet af oktober 1709 var den färdig med sin krigsförklaring, och i början af november landsattes en armé vid Råå fiskläge, nära Helsingborg. Samtidigt härmed var faran för ett anfall från norska sidan öfverhängande.
För att afvärja detta funnos i Värmland i första hand de fyra kompanier af Närkes och Värmlands regemente, som ännu icke deltagit i kriget, nämligen öfverstelöjtnantens, Jössehärads, Älfdals och Nordmarks. Med fulltalig styrka samlades de i november vid gränsen. Där inträffade något senare fyra dragonkompanier med en sammanlagd styrka af 5 officerare, 164 underbefäl och dragoner.
Man ansåg emellertid icke denna styrka tillräcklig för gränsens tryggande, utan redan före danska krigsförklaringen hade allmogen i Värmland blifvit rullförd och försedd med vapen samt äfven erhållit någon öfning. Befälet öfver densamma hade blifvit anförtrodt åt öfverstelöjtnant Granfelt, förutvarande major vid regementet, som till sin närmaste man hade kaptenen och jägmästaren Lossow. I november förordnades förre kaptenen Svenske till major och befälhafvare för all- mogen i Dalsland.
Den rullförda allmogen redovisades af Granfelt på följande sätt: Karlstads härad, 233 man, löjtnant Pihlgren, Kils härad, 557 man, löjtnant Pihlgren, Grums härad, 295 man, löjtnant Bergh, Näs härad, 728 man, löjtnant Larsson, Gillbergs härad, 418 man, löjtnant Bryngelson, Nordmarks härad, 716 man, löjtnant Weisenheim och fänrik Deijenström, Jösse härad, 730 man, löjtnant Eriksson och fänrik Andersson, Fryksdals härad, 846 man, löjtnant Brun, Älfdals härad, 459 man, löjtnant Hasselroth,[1] tillsammans 4,982 man.
- ↑ Dessa officerare voro sannolikt förut afskedade officerare, som icke tillhört Närkes och Värmlands regemente. Om den två gånger nämnde Pihlgren är samma person, kan icke uppgifvas.
